Texten nedanför är en blandning av Linneas budskap och vad som kom fram i diskussionsgrupperna efteråt.
Om jag skulle sätta några rubriker på Linneas inspirerande föreläsning och vad hon vill åstadkomma med att säga att skolsystemet är trasigt, är att samhället måste finansiera upp skolan, vi måste skrota skolpengen, vi är nästan det enda landet i världen som har ett sånt orättvist system, där pengarna är lagda per individ och inte per skolenhet. En elev som flyttar tar med sig en bit av ”lärartjänsten”. Men skolan får inte en lägre kostnad för att en elev försvinner.
Satsa på didaktik och disciplin.
Satsa på en kvalitativ lärarutbildning. Idag är det mest självstudier, medan blivande lärare borde få möta de bästa pedagogerna.
Staten måste ta ekonomiskt ansvar för den verksamhet de har tagit beslut om. Skolan är utarmad.
Läraren ska äga klassrummet och kunskapen ska stå i centrum, inte eleven. Det är inte meningen att lärarens arbete ska vara att ”dra ur” eleverna vad de redan kan och att det är den kunskapen eleven ska omsätta. Nej, läraren ska ge eleverna mer kunskap och förutsättningen för det är att det finns en ordning och en disciplin i klassrummet. Barnen ska inte ”sitta bakom en vägg” dvs datorn, medan läraren undervisar. Eleverna ska inte rita på lektionerna, då de lägger mer kraft på vad de ritar, istället för att kraften läggs på vad de skriver.
Skolinspektionen kräver elevers inflytande på skolundervisningen dvs att eleverna ska vara med och planera lektionerna och det ska de inte, ansåg Linnea. Det är läraren som står med den kunskap som ska förmedlas, inte eleven.
Demokratin i klassrummet vittrar sönder då lärare av olika skäl inte vågar leda. Risken med att tillrättavisa en elev idag är att läraren åker dit för kränkning, via sin rektor.
Ta bort systematiskt kvalitetsarbete. Det skapar mer avveckling än utveckling och dessutom skapar det nya administrativa tjänster som inte behöver finnas.
Det finns så mycket rädslor i skolan. Lärare törs inte kritisera, för då straffas man med dålig löneutveckling. De törs inte sätta gränser och tillrättavisa stökiga elever för risken att bli anmäld för kränkning. Man vågar inte leda. Vad ska vi göra åt de tystnadskulturer som uppstår genom lönehotet och kränkningshotet? Att lojalitet är detsamma tystnad, är något man hittills bara hittat i diktaturer.
Linnea hade en ovanlig hobby, hon läser andra kommuners budgetar. Ett vanligt fenomen är att ge skolan 5 miljoner extra, när man i själva verket tagit 30 miljoner ur rambudgeten innan.
Boel Runeson